Nu har de tagit tid innan jag har skrivit här... ursäkta :(

Har varit lite krasslig den senaste dagarna så jag har inte orkat skriva, men nu ska de bli av!

Var hos Ia med familj helgen den 29-30/8. Vi åkte på lördagseftermiddan till skåne och åkte på söndagkvällen så vi var inte så länge som vi brukar vara... men vi åkte mest för att se lille Zizo :D

När vi kom fram så kom Ia ut med lilla trollet i famnen, eller lilla och lilla :P Han är ju trots allt en borzoi så han var ju ganska så stor ;P Men man tycker ju att alla hundvalpar är små oavsett ras :P

Första träffen med Aiko och Zizo gick riktigt bra (säger en glad matte)! De träffades ju först ute och Aiko betedde sig precis som vanligt som han brukar göra när han ska träffa en ny varelse, vare sig det är två eller fyrbenta. Han nosar några sekunder på den nya och beroende på den varelsen han träffar så kan han vagga lite på svansen. Efter några sekunders nosande så återgår han till sitt och bryr sig inte så mkt om den nya. Så utomhus gick bra :P När vi väl var inne sen så var de lite mer känsligt… Kom Zizo för nära när Aiko både låg och satt så morrade han till lite som varning att hit men inte längre din snorvalp! Även när vi gick ut igen så kunde han morra till när Zizo försökte ta en söndersliten boll, men ibland struntade han i det och lät valpen ta den. Han ville väl bara visa sin status hehe!  Men han hoppade inte på Zizo och försökte mörda honom så Aiko skötte sig ganska så bra :P

Zizo var en härlig valp! En exemplarisk sådan också :P Han var en precis lagom valp, med lagom bus och vila :P Han var så vacker att se på dessutom. Hans päls kunde man drunkna i när man såg färgerna på honom…! Han fick sina ryck också :P Helt plötsligt utan någon speciell anledning så kunde han hoppa och skutta till som en kalv ungefär och springa någon meter och sen tvärvända och skutta till igen. Fy vad man skrattade åt honom ibland haha!! Han var en valp helt enkelt som bara njöt av livet!

Han är helt perfekt för dig Ia! Är så glad för din skull att du har en till som du kan ta hand om ;) En gång hund, ALLTID hund eller hur? ;)

Sätter ut lite bilder på en sömnig och busig Zizo ;)

Kram och voff på er alla!!

Idag ska syrran Ia hämta sin lilla knodd Zizo!

Efter mycket planerande och bestämmande vilken valp det ska bli så har det bestämts och nu ska hon hämta honom :D Ska bli roligt och se vad Zizo är för hund, vilka egenskaper han kommer att få. Ska dit nu på lördag till söndag så då får vi se honom live :D

Nu när man har hört hur Ia har längtat och väntat och förberett sig inför Zizos hemkomst så får man lite minnen tillbaka hur det var när man själv skulle välja valp, hur man har längtat och förberett tills Aiko skulle komma hem. Har lite bilder på honom när han var riktigt liten och när han var tillsammans med sina systrar (han är ensam kille med 3 systrar, inte konstigt att han är en känslig hund :P).

Har en bild som var bland de första vi tog när han kom hem, när han sitter med kattkompisen Mazze och när jag hade råd att köpa en riktig bur som jag kunde ha i bagaget till honom, istället för en stor kattbur som satt fram hos mig när vi skulle åka bil :P

Det är roligt med minnen och de kommer fram än mer tydligt när man ser bilderna :) Det är de man får tänka på när man mår dåligt en dag, för det man minns tillbaka var absolut inte tråkiga! ;)

Välkommen till oss Zizo! Du kommer säkerligen att trivas med "gänget" ;)

Kram och voff på er alla

Igår var inte den varmaste dagen, men solen var framme :) Så när solen stod så trofast så passade Joakim och jag på att åka till Östanå (Vetlandas badställe) och bada. Men vi skulle inte bada. Nej då! Detta gjorde vi enbart för Aikos skull :P Så vi ringde först upp en av Joakims arbetskamrater som har bott i Vetlanda i hela sitt liv + ägt en hund och frågade honom var man kunde bada med sin hund, för på de stället som vi brukar bada i Östanå finns en skylt med hundförbud...

Men han sa att de fanns en liten plätt man kunde åka till i Östanå och där står de inget om hundförbud. Och mkt riktigt! Där fanns en pytteliten strand där man kunde bada med sina fyrbenta vänner :D Som tur var så var vi själva där så vi kunde bara ta de lugnt och låta Aiko få plaska som han ville :)

Och de sa han inte emot! Vi kastade pinnar och han simmade gladeligen ut och hämtade dem! Ibland hittade han inte pinnarna vi slängde ut så vi fick kasta stenar där pinnen var så han såg plasket och kunde urskilja var den rackarns pinnen var någonstans :P

Joakim och jag gjorde inte mer i vattnet än att bada fötterna och benen och de räckte ;P Vi var bara glada att Aiko kunde få sig lite motion genom simning + att han hade kul!!

När vi kom hem så beslöt vi dock oss för att duscha honom (vilket inte hade gjorts som jag sa att jag skulle vid förra inlägget :P) vilket inte är lika uppskattat som att bada i en stor sjö...

Han ser lite besviken ut men de måste göras! Han var ganska så skitig :P

Nu är han en ren kritvit jappe igen! Men de bryr han sig inte om. I hans blick när man duschar honom så kunde man se att han skulle minsann rulla sig i en skithög nästa gång han kommer ut i skogen igen, bara för att få lukta hund igen, haha!!

Nu är det frukostdags både för mig och hunden (för länge sen egentligen, men varken han eller jag är sugna på mat på morgonen ändå).

Ha det så gott alla så hörs vi!! Vagg på svansen ;)

Igår var de en härlig soldag som man inte ville sitta inne ifrån :P

Man tänkte att nu är faktiskt hösten snart på väg och då får man passa på när solen är framme ;)

Aiko och jag gick en runda, och jag gick t.o.m i shorts vilket jag aldrig gör annars! De krävs ganska så mkt för att jag ska sätta på mig korta byxor :P

Vi stannade till vid en stor gräsplätt. Jag satte mig mitt i gräset och bara njöt av sol och att luften var så frisk. Aiko gick för sig själv i en annan värld med sin nos. De blev en och en annan pinne som matte kastade iväg och Aiko gladeligen sprang för att hämta, tills hans nos började reagera på ngt annat intressant och släpper pinnen halvvägs till mig. Men jag har lärt honom att han ska hämta pinnen när jag vill att han ska de, oavsett om de han nosar på är mkt mer intressantare :P

Vi gick vidare sen och gick som vanligt vid kvarndammen och vi brukar gå runt den lilla dammen. Eftersom de var så varmt igår så tänkte jag på stackars Aiko. Han kan ju inte ta av sig sin päls och sätta på sig shorts istället som en annan kan, så jag lät honom bada i dammen. Han har börjat älska vatten, men inte så konstigt när de är svalkande och skönt när man håller på och att koka inombords :P

Dammen har ju inte de renaste vattnet, men man kan ju alltid duscha av sig när man kommer hem. Dessutom ska väl hundar vara lite skitiga haha! 

Även här kastade matte pinnar ut mot vattnet och han plumsar sig i med stora kliv (och ibland simmande om matte lyckas kasta längre bort) och hämtar den stolt :)

När jag kastade iväg en pinne som jag ser precis vart den tog vägen i vattnet men inte Aiko, för han använder sin nos som vanligt, så skulle jag hämta en ny när jag hör lite längre bort ett plaskande och flaxande. Jag vände mig om och där kom givetvis änderna för att simma där Aiko ska simma. Som tur var var de lite längre bort så Aiko var tvungen att simma ganska så långt för att nå dem. De hade han mer än gärna gjort, och han gick längre och längre bort från mig till änderna ( för han har inte lärt sig än att man ska låta bli änder). Fick påminna honom gång på gång att komma tillbaka till mig och han kom, men motvilligt... Han vände sig om ibland och man såg på honom att han ville inget annat än att simma till änderna :P Men sen tyckte jag att de var nog med badande för den här gången och vi skulle gå vidare.

Idag är de varmt men kvavt... jag har fått svalka av honom i duschen för att han flåsade. Gräver man djupt i Aikos päls så bränner man sig nästan mot huden. Tänkte att vi skulle duscha honom med shampo idag och få bort smutsen från dammen igår. De kanske inte är de roligaste med vatten, men är matte envis så är hon. Då är de inte lönt att sätta sig på tvären :P

Bilder finns på Aiko när han badade igår och träffade sina kära änder lite längre bort ;)

Ha de bäst alla!! Kramar och voff från oss :)

Har sett vårt liv i magen idag :) Så vackert!

Vi fick en tid kl 8.00 i Eksjö och barnmorskan hade förberett oss på att jag inte fick kissa 2 timmar innan ultraljudet :/ Tja det kändes inte så farligt när jag härde de då, men nu när man vill kissa varje halvtimme så blev det knivigt.. men de gick bra ändå :) Fick ju använda toaletten efteråt ;)

Vi trodde vi kom dit sent när vi var där kvart i åtta men inte då! Vi fick sitta i väntrummet till kvart över åtta nästan, så vi behövde inte stressa egentligen :P Hon som ropade in oss sen var supertrevlig :D Känns skönt med människor som valt rätt yrke för deras personlighet. En del skulle inte få jobba inom vården överhuvudtaget! Men hon var lugn och man kunde skämta med henne så hon var perfekt, med tanke på att de är första gången för oss ;)

Vi fick ställa några frågor innan jag la mig ner i britsen och fick blotta magen. Hon varnade mig sen att hon skulle lägga på gelé som inte var behagligt varm och det var den inte... var kall på magen ett tag till och med efteråt :P Sen började undersökningen, på riktigt :) Det satt en ganska så stor tv skärm framför oss, där han satt och jag låg, och där fick vi se den lille röra sig frenetiskt. Hon kollade så allt såg normalt ut och att allt satt på plats, och hon mätte huvud och benen. Hjärtat slog rytmiskt och bra. Hon sa till och med att den satt på vänster sida vilket jag började skratta åt för hur många gånger har de hänt att hjärtat har hamnat på höger sida. Men hon sa att hon hade hört att de har hänt men hon har inte varit med om de själv iaf. Ja de är ju klart, finns det de mest konstigaste sjukdomarna så har de säkert uppstått att hjärtat har hamnat på höger sida... men här satt den rätt iaf :)

Mitt i all undersökning låg man där och bara sjönk in i bilden på tvskärmen och levde i sin egen värld. Barnet lever så mörkt där inne, så tyst.. Men han /hon levde ändå sitt liv därinne och visst syntes de att han/hon levde! När det var dags för fototagning så ville han/hon alls inte vara med! Antingen låg den så att vi bara såg ryggen, eller så såg vi bara magen. Ingen profilbild här inte! Hon bad mig t.o.m att skaka lite på mig några gånger så han/hon skulle röra på sig lite för att få en profil, men det tog sin lilla tid. Till slut fick vi en jättefin bild! Hon tyckte väl att vi kunde fått en bättre men att det var svårt :P Men vi blev så nöjda!! Var bara glad att vi fick göra ultraljudet och att han/hon mådde bra och frodades :)

Vi fick även reda på att förlossningen blir lite tidigare än beräknat så datumet blev den 7:e januari istället för 11:e. Inte så jätte stor skillnad på datum men det blev ganska så stort med tanke på att graviditeten flyttades fram lite. Så på fredag är jag redan i vecka 21. Tiden går fortare efter ultraljudet :P Iaf för vår del ;) 

Nu finns bilden där nere så att alla får se vilket lite knyte som befinner sig i magen :) Jag åkte ner till min mor efter ultraljudet och där fanns också mammas väninna som var på besök p.g.a att hennes bil skulle lagas och hon fördrev tiden hos henne. När hon fick se bilden så utbrast hon: "Det där är en pojke!" Hon tyckte sig se en liten sak som bara killar har där nere, och hade hon inte sagt de så hade jag aldrig sett det på bilden med tanke på att det är så mörkt. Hon sa att när hon varje gång tog ultraljudsbilderna hem på sina barn så har hon gissat rätt varje gång när hon trodde att det var en pojke eller flicka. Så vi får väl se vad det blir :P

Längtar tills du kommer ut till oss min käraste...

Kramar på er alla + voff från Aiko (som för övrigt mår bara bra!)

Nu känns de som om hösten är på väg, de regnar ganska så intensivt i intervaller. Men de är skönt med hösten ändå! Man får tända ljus och kura ihop sig i en filt och dricka varm oboy ;)

Igår har jag äntligen lärt mig en läxa som jag äntligen kommer att ta lärdom utav. Jag har lite problem med gallan och äter jag ägg så blir magen inte på gott humör...får fruktansvärt ont. Ni som har problem med detta känner med mig!

Men de behöver inte göra ont varje gång jag äter utan ibland har jag tur och kan äta ett ägg utan problem, men de är en vild chansning varje gång. Jag som är tokig i ägg (speciellt nu när man har olika "behov" och "måste ha" som gravid) var bara tvungen att ha ett igår, eller två :P Tänkte att de var ett tag sen jag åt nu så om jag tar en, eller två, så gör de säkert ingenting. Kära Joakim litade på att jag sa att jag kunde äta de så han gjorde iordning åt mig, snäll som han var.

Efter ett par timmar efter ett par njutbara äggmackor så låg jag i soffan och tittade på tv i godan ro när jag plötsligt kände en intensiv kramp vid vänster sida. I vanliga fall när jag får ont i gallan så krampar de vid mellangärdet, men jag har hört att organen flyttar lite hejvilt omkring sig när man blir med barn så krampen låg nu istället vid vänster sida.

Jag, som inte fattade de först, blev självklart rädd och låg och kved i soffan medan Joakim, som också blev rädd, ringde till sjukhuset i Eksjö. Där fick jag ta över samtalet trots värk och gråt. Hon som jag pratade med var hur trevlig som helst och vi båda försökte klura ut vad de kan vara. Hon undrade om de kändes som att värken var inne i magen (där barnet var) eller om de kändes mer utanför, och jag sa med gråten i halsen att de kändes mer som att de var utanför, vilket jag tyckte lät positivt. Då var värken inte där barnet var iaf! Sen frågade hon mig om jag har problem med gallsten eller med njurarna. Då plingade de till huvudet! "Ja, gallan har jag problem med" sa jag lite skamset och då var krampproblemet löst. Men hon sa att de behöver inte vara så utan känner jag att de inte blir bättre så fick jag ta mig till sjukhuset. Jag tackade för mig och hoppades på att de var gallan och att de inte var något med barnet. Jag tog några alvedoner och försökte koppla av och märkte sen att värken började försvinna.

Ja även om man är äggälskare så får man ibland försöka låta bli det man tycker riktigt myclet om, iaf nu när jag är gravid. Så hädanefter blir de inga ägg... inte de här året iaf :P Har kanske inte lärt mig någon läxa trots allt... :P

Här nere finns lite bilder på Aiko och mina morgonpromenader vid ett ställe som heter Kvarndammen. Där finns bland annat änder som Aiko mer än gärna vill hoppa på men som matte hindrar jämt. Om Aiko hade fått bestämma så hade han jagat bort dem varje gång :P

Det finns en liten andfamilj där, en mamma med fyra söta pipiga ungar. Så fort man närmar sig dem så ser man mamman resa på sig demonstrativt och har ögonen på oss hela tiden. Vilket är helt förståeligt! Jag hade vågat släppa blicken på Aiko om jag hade ungar vid min sida som and :P En gång satte jag ner Aiko för att jag var lite nyfiken och ville titta en stund. De är ju inte varje dag man ser en andfamilj :) När jag kände att nu var de dags att gå tittade jag inte på Aiko först tyvärr, för hade jag gjort de så hade jag lugnat ner honom först och försökt få hans uppmärksamhet på mig istället. Men jag gick och sa "hit" till Aiko och han gick direkt mot mamman med ungarna och mamman väste till och bredde ut vingarna för att visa "kommer du närmare biter jag ihjäl dig!". Jag reagerade ganska så snabbt ändå och ryckte honom till mig med kopplet. Blev inte så glad på honom... Men jag kom på att jag inte skulle gjort något utan bara låta honom fortsätta gå mot mamman så hade han fått ett tjuvnyp så de stod härliga till. Då hade Aiko kanske lärt sig att man inte ska ge sig på änder, speciellt inte om de är ungar inblandade :P Men då hade han kanske blivit ihjälbiten, så de var nog bäst att göra som jag gjorde :P Så jag får fortfarande ha koll på honom när vi går förbi änderna och vem vet? Han kanske inser en vacker dag att matte hade rätt och låter bli änderna ;) Önskedrömmar :P Finns även en bild på honom när vi ska låsa dörren för att gå ut och Joakim märkte att Aiko var så benägen på att gå att han inte brydde sig om att han hade kopplet på huvudet. Roligt hade vi åt de iaf :P

Nu så har jag fått prata av mig lite. Nu ska jag diska!! (suck) ;)

Kramar på er alla, och Aiko voffar också, som vanligt :P

Nu har jag med stor spänning och väntan äntligen fått reda på vilken utav valparna som Ia har valt :)

Och det blev den hon hade ögonen på hela tiden, den mörkaste av valparna. Bild finns nedanför vilken sötnos hon har valt ;)

Den lille kommer hem till matte Ia den 27:e augusti så de är inte långt kvar :D När han väl kommer hem ska han kallas för Zizo.

Kan knappt bärga mig förens vi får komma ner och titta på honom!!!

Nu får du äntligen snart Zizo hem som ska förgylla dina dagar som Cimba alltid har gjort! Och jag blir inte förvånad att det kommer gå precis lika bra med Zizo som de gick med Cimba ;)

Du förtjänar detta! Längtar med dig, inte lika mkt som du givetvis eftersom de är din hund ;) Men jag gläder mig med dig och längtar med dig tills lille Zizo finner sig till rätta, där han får absolut bästa vård och mängder med kärlek :)

Många kramar från oss alla till dig Ia!

Älskar dig! 

Idag har min mage inte varit på humör... Den har värkt hela morgonen och förmiddan så nu känner jag mig lite dassig och trött. Men som tur är så har jag en man som hjälper mig här hemma vilket uppskattas mkt! :D

Men jag har känt nu en hel del liv i magen :P Job sparkar och lever där inne så nu behöver man inte tveka om att jag inte är gravid iaf ;)

( Vi kallar den lille/lilla för Job just för att far min är bombsäker på att de blir en pojke och kallar honom för Job av någon anledning :P Så de ledde till att vi kallar honom för Job också)

Magen växer i rasande takt också. Även om andra tycker att magen inte ser så jättestor ut så tycker jag att den är gigantisk eftersom jag är van vid en relativt platt mage. Har bilder där nere på ett kort där vi precis har fått reda på att vi är med barn :P Inte mkt till världen med magen men de var kul att ta ett innan magen växte för att jämföra ;)

Nästa bild är taget alldeles nyss, då jag är i vecka 19, och där har de hänt grejer :P

På onsdag bär de av till Eksjö där vi ska få uppleva ultraljud i lugn och ro för första gången :) Första gången vi hade ultraljud var vid akuten i Eskilstuna i juli för att vi blev påkörda i en rondell bakifrån... Kollade upp så att allt var okej med barnet och de var den :) Var kul att se men som sagt, de var lite stressigt och man hann inte reflektera hur man kände de när man såg honom/henne... Men nu äntligen ska vi inom kort göra detta :D

Och med detta återkommer jag med så fort vi varit där ;)

Aiko är som vanligt här hemma, inte mer än att han har gått upp 2 kg och de märks på honom :S Ändå har vi inte gett honom mat eller godis utöver de han brukar få, så de är lite konstigt :/ Men de är väl vanligt bland kastrater att de har en benägenhet att lättare gå upp i vikt, så vi tänkte ut och cykla med honom så han får jogga lite, få bort de extra kilona ;P

Han är fortfarande svår på att få tyst när han väl börjar skälla när de ringer på dörren och när han hör ngt som han tycker är värt att varna :S Har provat en hel del men inget tycks hjälpa... Men imorgon blir han ju 3 år och de är många som säger ( bland annat Ia) att när de blir 3 år så vänder de och blir den hund man har kämpat för att de ska bli :P Så jag hoppas att de stämmer på honom. Annars är de ngt fel jag gör och måste få hjälp i så fall. Vill inte leva med en hund som skäller i tid och otid och även om han gör de så vill jag att han ska lyssna på mig när jag säger att de räcker med skällandet. Får se hur de hela går...

Apropå Ia så har hon varit hos valparna igen och tittat, och hon meddelade att hon skulle bestämma sig idag vilken hund de blir :D Ska bli jätte spännande att se vem hon tyckte bäst om, vilken utav herrarna som ska få heta Zizo :P

Nu ska vi ha en liten myskväll ihop och titta på film med lite gottgott ;) Blir de aldrig för mkt utav när man är gravid :P

Ha de så bra alla!!

Kramar familjen Hellsten ("voff" från Aiko)