Nu har vi kommit in i vecka 25 så tiden går fort :S

September är snart över och då är de inte långt kvar till januari

Har tagit bilder på magen, och den växer! Man märker de för var dag som går, och Job sparkar och lever därinne

Ha en bra dag alla! NU ska jag ta mig ngt att äta

Efter en hektisk vecka så bestämde maken och jag att idag skulle vi ta en riktigt lugn dag

Vi satte ingen klocka så vi sov tills vi vaknade, vilket vi inte har gjort på år och dag  Vi tog en lite kisserunda med hunden först innan vi gick ut i stan bara han och jag, vilket var väldigt skönt! De var en så perfekt dag att strosa runt i stan, solen var framme hela dan idag. Vi gick lite i affärer, bla till en djuraffär som är relativt ny i stan där de också har reptiler. Vi blev lite sugna på en ödla eller orm, men då vill väl inte en del av våra släktingar komma och hälsa på längre  Vi köpte lite hundgodis att överraska hunden med när vi kom hem. Vi gick senare till ett café och fikade lite. Uteplatserna var fullt så vi fick sitta inne tyvärr... men vi såg att de som satt ute hade närkontakt med duvor som tyckte att deras fika såg smaskigt ut, så vi satt skönt inne ändå

Väl hemma så gjorde vi iordning vattenflaskor till oss och hunden för cykelturen. Vi bestämde oss för att cykla till ett ställe som heter Illharjen som är ett fint naturreservat och väldigt populärt att promenera. Illharjen ligger på andra sidan av stan, så Aiko fick en rejäl motionsrunda med spring till promenadstället, promenaden runt Illharjen och spring tillbaka hemåt. Han har fått en riktig kondition nu med tanke på att han följer med Joakim när han springer på morgonen innan jobbet, och jag tar oftast en cykeltur med honom till Joakims jobb när han har slutat. Så han har verkligen fått upp glädjen att springa

Väl vid Illharjen så fick han springa lös och lukta runt. I skogen så kastade vi pinnar och han fick söka efter godis som vi gömt.

Skönt i skogen där man får springa och vara fri, med pinnen i munnen

Här väntas spänt på att matte ska kasta...

...och där försvann den!

Gott!

"Vad säger man?" Här tar man i när man ska skalla haha!

Runt stigen så finns det en å som Aiko mer än gärna doppar sig i. Speciellt när husse ska pröva stenarna, då måste man följa med.

Blöt och fin, men skönt när de är en varm dag och har en tjock päls.

Mot slutet av stigen så fann vi ett fallet träd som korsade ån. Då var jag bara tvungen att pröva Aiko om han klarade av balansen, agility är han ju inte så ovan vid

Joakim fick gå över först för att se om trädet var stabilt. Jag kunde ju inte eftersom jag har en liten som jag måste vara rädd om. Skönt att man kan skylla på nästan allt bara för att man är gravid haha!

Ja men visst, här går de bra! Nu ska jag bara locka tillbaka honom. Grejen var att han gärna ville springa över, som han är van att göra på balansen på agilityn. Men de kände jag inte för att han skulle göra här eftersom de var lite högre höjd här plus att han plumsar rakt i vattnet om han skulle ramla. Så när jag skulle få honom att komma tillbaka så var man tvungen att säga "sakta" varje steg han tog, vilket han hörde och tog det lugnare än vad han gjorde innan  Man får ju inte verka rädd att han ska ramla för de märker Aiko direkt! Det man känner känner hunden.

Han har inte tappat balansen iaf  Vår duktiga kille! Självförtroendet stärks enormt!

Här belönas det när balansen gick så bra, och levergodis kan man ju inte säga nej till

Efter promenaden så var de dags för cykelturen hem.

Väl hemma så fick Aiko ett grisöra som han ännu inte har ätit upp men den ligger framme när han väl blir sugen.

Hoppas ni andra har haft en härlig dag i solen som vi har haft!

Tjoflöjt!!

Idag är en helt underbar dag! Solen har varit framme hela dan och man har känt sig som en brottsling om man inte har varit ute  

Efter frukosten så bestämde jag mig för att ta en promenix med Aiko. Först en sväng till Joakims jobb för att lämna av en sak som han glömde bort att ta med sig i morse, som vanligt... typiskt min älskling

Sen gick vi till den nya djuraffären i stan och köpte lite gottgott till Aiko  Ett grisöra, lite levergodis och en annan sort av godis, "kex"-liknande, vet ej vad den kallas. Och visst märkte han att jag bar på en påse med godis. Han tittade så intresserat på mig hela tiden och bad om godis så fort han fick chansen, och det fick han såklart!

Det var torgdag idag som det är varje tisdag så då passade jag på att gå in i folkmassan, dels för att spana in vad torget hade att erbjuda men också för att träna Aiko att vänja sig vid en massa folk + hundar samtidigt som han ska lyssna på mig. Och det var mkt folk idag, men inte så konstigt med tanke på vädret.

Efter det så gick vi till sjukhusparken, där alla änder håller hus och där det finns stora gräsplättor utanför sjukhuset. Där passade jag på att släppa Aiko lite och kastade pinnar med honom så han fick slappna av lite  Och nu har han faktiskt lärt sig att man inte ska ge sig på änder! Han har inte lärt sig genom att bli attackerad av en and utan han har lärt sig att lyssna på vad vi säger när vi närmar oss en and, även när han är lös!  

Här hämtar han gladeligen pinnen som han vill att jag kastar igen. Lättroad hund

Tugga på pinnarna som han hämtat är en belöning bara det.

Och där gick en and!!

Efter lite spring och lek så blev jag lite trött och vi gick hemåt. Jag skulle precis börja med maten och kom på att ge honom de andra godisbitarna, de där "kexen". Det krävs att man är hemma i lugn och ro att ge honom de där godisbitarna. Aiko är så rolig för får han ngt som är hårdare än han är van vid så vågar han inte riktigt tugga sig igenom det  Han är en liten diva egentligen 

"Är det säkert att min tänder inte går sönder om jag tuggar på den?"

Men till slut efter lite tjat från matte så tuggar han på den tills den går sönder och då är det jätte smaskigt!! Att han inte litar på matte på en gång när hon säger att det är gott

Nu börjar magen min bli riktigt stor. Lille "Job" sparkar där inne och jag känner det allt tydligare för var dag som går. Han/hon växer ju så de knakar, väger redan över ett halvt kilo  

Har lite svårt att hitta en bekväm liggställning när man ska sova om nätterna. Sover jag på sidan för länge så gör det ont i ryggen så man vaknar av det. Lägger jag mig då på rygg så känner man till slut ett tryck från magen mot ryggraden så det känns inte heller så bekvämt... och på magen kan man inte lägga sig längre, magen är helt i vägen! Men jag får väl vänja mig vid det, magen lär inte bli mindre

Börjar känna av foglossning... min kära mor sa att hon aldrig har haft det, men hon skvallrade om att mina systrar har upplevt detta så ni är mitt enda hopp. Vad ska man göra åt det eller går det att göra ngt åt det?

På fredag ska jag gå in i vecka 25. Tänkte ta en bild då och lägga ut den här, så snart lite uppdatering på magen!!

Nu ska jag ta hand om en tvätt.

Kram på er alla!!

NU börjar det bli en hund av min hund, eller vad säger man...?  

Jaja, han börjar bli en hund som jag vill att han ska bli iallafall ;) Vi var ute på en promenix igår förmiddag och vi gick den vanliga rundan så jag hade honom lös. När vi gick i godan ro så hörde jag någon som ropade och jag vände mig om och såg i ögonvrån en äldre man som cyklade och två stora hundar som sprang bredvid...lösa...!

Jag analyserade fort om jag skulle koppla Aiko eller inte. Jag har märkt många gånger att han blir mer avslappnad om man inte har kopplat honom och han lyssnar mkt bättre! Sen hör man när mannen närmade sig att de stora hundarna inte var farliga, så jag beslutade att pröva Aiko och kopplade honom inte...

Hundarna kom rakt mot Aiko och han sa ingenting :O De måste vara tikar tänkte jag för mig själv och när mannen med cykeln kom så konstaterade han att de var tikar, systrar t.o.m Jag såg att de var blandraser så jag frågade honom vad de var för raser i dem, men de visste han inte :S Konstig liten herre men han var snäll och han hade pli på sina hundar :)

Aiko har aldrig gillat att både människor och djur har kommit för nära hans ansikte. Kommer någon nära den så ryter han ifrån eller så går han bara därifrån. Men de är inte så lätt när två stora tikar kommer fram och ska nosa på hans ansikte. Jag hade koll på Aiko samtidigt som jag pratade med ägaren. Aiko hade tålamod ett tag men sen såg jag hur överläppen började dra sig långsamt uppåt och han blottade sina tänder till slut. Jag avvaktade en stund för jag såg på Aiko att det inte var blodigt allvarligt. Efter en stund så gnällde han samtidigt som han blottade tänderna, inte morrade utan gnällde :P Han såg rolig ut för det såg ut som om han sa till tjejerna att "jag vill inte vara arga på er men jag börjar få nog" haha! Så jag kunde inget annat än att skratta åt honom :D

Ägaren sa till dina hundar att låta honom vara och då gick de iväg. Så Aiko var duktig på att visa att han inte ville på ett balanserat sätt. När mannen med tikarna cyklade vidare så kände jag mig nöjd och stolt :)

Jag tänkte sen att hade de varit hanar istället så hade de blivit bråk :S

Men senare under dagen så skulle jag ta en cykeltur med Aiko efter att ha städat hela lägenheten med min käre man. Cykeln är nere i källaren och så kommer man ut via en annan dörr. Så jag tog ut cykeln först och sen brukar jag ta Aiko och koppla honom. Men en i grannhuset var ute med sin schäfer (som är en hane!) så jag hade de i åtanke när jag skulle ta ut Aiko. Jag kopplade honom och försökte rensa mitt huvud från all negativitet och bara gick mot cykeln. Men schäfern fick syn på oss och rusade rakt mot Aiko. Ägaren till schäfern blev inte glad utan ropade på honom med den argaste rösten hon hade för att han skulle komma tillbaka men han lyssnade inte utan skulle prompt vidare till Aiko. Jag tog några djupa andetag och rensade ut ännu mer negativitet. När schäfern var framme sa Aiko inte ett ord, inte ett morr... han blev nog lite chockad samtidigt. Ägaren kom sen, jätte trevlig :) Men när schäfern var lite för mkt på så morrade Aiko till slut till och då kände jag att de var dags att gå. Ville inte att hela situationen skulle gå åt skogen så att Aiko fick en dålig erfarenhet av de lyckade mötet med en stor hanhund.

Ja, han börjar bli duktig nu... man får bara ha tålamod och inte ge upp helt enkelt. Men man vet ju inte om ens egen metoder är bra. De visar sig i slutändan...

Jag är glad över min lilla byracka iallafall, även om han är envis och gapig :P

Ha de bra alla! Nu ska vi äta gott, herrn i huset har gjort köttgryta mmmmmmmmm!!!! :)

Kram och voff på er alla

Nu har de tagit tid innan jag har skrivit här... ursäkta :(

Har varit lite krasslig den senaste dagarna så jag har inte orkat skriva, men nu ska de bli av!

Var hos Ia med familj helgen den 29-30/8. Vi åkte på lördagseftermiddan till skåne och åkte på söndagkvällen så vi var inte så länge som vi brukar vara... men vi åkte mest för att se lille Zizo :D

När vi kom fram så kom Ia ut med lilla trollet i famnen, eller lilla och lilla :P Han är ju trots allt en borzoi så han var ju ganska så stor ;P Men man tycker ju att alla hundvalpar är små oavsett ras :P

Första träffen med Aiko och Zizo gick riktigt bra (säger en glad matte)! De träffades ju först ute och Aiko betedde sig precis som vanligt som han brukar göra när han ska träffa en ny varelse, vare sig det är två eller fyrbenta. Han nosar några sekunder på den nya och beroende på den varelsen han träffar så kan han vagga lite på svansen. Efter några sekunders nosande så återgår han till sitt och bryr sig inte så mkt om den nya. Så utomhus gick bra :P När vi väl var inne sen så var de lite mer känsligt… Kom Zizo för nära när Aiko både låg och satt så morrade han till lite som varning att hit men inte längre din snorvalp! Även när vi gick ut igen så kunde han morra till när Zizo försökte ta en söndersliten boll, men ibland struntade han i det och lät valpen ta den. Han ville väl bara visa sin status hehe!  Men han hoppade inte på Zizo och försökte mörda honom så Aiko skötte sig ganska så bra :P

Zizo var en härlig valp! En exemplarisk sådan också :P Han var en precis lagom valp, med lagom bus och vila :P Han var så vacker att se på dessutom. Hans päls kunde man drunkna i när man såg färgerna på honom…! Han fick sina ryck också :P Helt plötsligt utan någon speciell anledning så kunde han hoppa och skutta till som en kalv ungefär och springa någon meter och sen tvärvända och skutta till igen. Fy vad man skrattade åt honom ibland haha!! Han var en valp helt enkelt som bara njöt av livet!

Han är helt perfekt för dig Ia! Är så glad för din skull att du har en till som du kan ta hand om ;) En gång hund, ALLTID hund eller hur? ;)

Sätter ut lite bilder på en sömnig och busig Zizo ;)

Kram och voff på er alla!!