Den 25 juni 2009 såg vi Cimba somna in...

Cimba är den första hunden jag kommer ihåg som liten. Cimba är den första hunden som fick mig att vilja ha en egen hund. Cimba var den hunden som alla älskade. Cimba var den som fick alla hundrädda att älska honom. Cimba är och kommer alltid att vara den första!

Ska kanske berätta lite vem denna fantastiska hund var och varför man kände så starkt med just Cimba:

När jag var mellan 10, 11 år så fick jag reda på att min syster Maria, Ia, skulle skaffa sig en hund. (Det skiljer nästan 20 år på mig och syrran.) Ia bestämde sig för en boxer och så blev det. Hem till dem kom en gyllenbrun boxervalp. Jag minns den dagen jag skulle se honom för första gången. Jag kom hem till dem och vi barn, Ia´s barn och jag, fick inte hälsa på honom riktigt än för han höll på att äta sin mat. Så vi satt i soffan i vardagsrummet och väntade...en lång väntan för en 11-åring som ska se en valp :P När han äntligen var klar, kom han lufsandes och slickandes fram och vaggade på svansen. Den mest sötaste som jag hade skådat!

Jag har alltid upplevt honom som en lugn, harmonisk hund som tog sig varligt fram, även om Ia kanske säger lite tvärtom när han var ung :P Men anledningen att jag upplevde han som lugn var för att Ia hade uppfostrat honom så.

Cimba märkte när någon inte mådde bra. Då satt han vid dennes sida och lämnade aldrig denne förens hon/han mådde bra, detta gjorde han speciellt med familjen såklart!

Och kom det en hund som var lite blyg eller rädd tog han alltid det varsamt och försiktigt. Han pejlade av hur den han mötte mådde och blev det som blev bäst för den personen. Han var helt fantastisk på så sätt!

Ia´s och min pappa var alltid Cimbas lekkamrat så fort de kom tillsammans. Cimba var alltid beredd på att busa så fort han såg pappa :P Likadant med Ia´s man, Cimbas husse som gärna busade när husse ville ;)

Nu när vi flyttade till skåne där min syrra och hennes familj bodde först så har det varit en hel hundflock varje gång man har samlats. Ia hade Cimba, vi Aiko och Ia´s döttrar hade sina hundar så det var fullt hus. Så när Ia´s döttrar skaffade sina valpar så var det Cimba som var "pappa" och fostrade dem. Men han var den bästa pappan som fanns! Han fostrade dem aldrig i onödan utan bara när det var riktigt nödvändigt. Och valparna hade respekt för honom men aldrig så att de var rädda för honom. Alla älskade verkligen Cimba, både två och fyrbenta.

Och han kollade alltid hur Ia kände, både hur hon mådde men också vad hon kände för vissa människor. Kände Ia att hon inte gillade en viss människa hon mötte så visade Cimba för matte att han minsann inte gillade personen han heller, på sitt sätt :P

Denna hund var underbar på alla sätt och vis. Hur många 11-åringar kommer ihåg ett möte första gången med en valp som inte är ens egen? Då är Cimba en speciell hund som ingen glömmer i första taget.

Nu hade åldern tagit stryk samtidigt som han fick cancer, så Ia ville inte att han skulle lida in i de sista utan att han skulle få leva ett värdigt liv och leva som han var: en lycklig hund!

Tänker på dig Ia... kan aldrig sätta mig in i hur det är att förlora en av sina allra bästa vänner, förens man själv är där. Men du finns i mina tankar!

Nu har de gått 1 månad och de känns fortfarande overkligt att han inte springer mot en när man hälsar på hos syrran. Något man aldrig kommer över riktigt. Men man får försöka tänka som hundar gör. De lever i nuet, och det är de bästa man kan göra, för man har trots allt minnet kvar av honom och det minnet kommer aldrig att suddas bort!

Vi minns honom som en godhjärtad hund, som man aldrig tog för givet!

Vi älskar dig Cimba och du finns alltid i våra hjärtan!

Idag är vi lite trötta både Aiko och jag... Igår efter agilityn så spydde jag av utmattning så jag har inte kunnat göra så mkt idag. Det har gjort att Aiko är trött idag också. Han känner av allt jag känner och mår. Tycker synd om honom :(

Ska börja packa så snart Joakim kommer hem. Ska bli både jätte skönt och jätte jobbigt att flytta till Vetlanda. Det som ska bli skönt är att bo på ett ställe där man trivs både Joakim och jag, men samtidigt så ska de bli jobbigt att flytta från Ia, min syrra, och hennes familj... Det var det som var roligt när vi flyttade till skåne, att komma närmare dem. Men det blir aldrig som man har planderat...

Ska till småland imorgon för att vi ska på bröllop på lördag. Joakims kusin ska gifta sig, så vi tar samtidigt med oss kartonger till vår nya lägenhet så det inte blir så mkt att ta med sig till måndag när vi flyttar. Aiko ska vara hos Ia under helgen. Jobbigt att lämna honom men jag vet att han inte kan ha det bättre än hos Ia :) Han trivs med "gänget" med både två och fyrbenta där. Bilden här nedan är när Aiko var hos Ia senast och då skickade hon ett mms med bilden där han sover i Ia´s säng :P Han får ju inte sova i vår säng eftersom jag är lite allergisk och vill inte riskera att bli det än mer än vad jag är, så han får tyvärr inte vara i vår säng... Men tur att han får det hos andra, som hos Ia ;)

Jaja, nu är det dags att packa vidare... vi hörs alla!

Kramar och high five alla

Igår så hade vi kul!!

Jag och Elina, min systerdotter den yngsta, umgicks hemma hos oss när vi fick ett mess av Liisa, min andra systerdotter den äldsta, och frågade om vi ville följa med henne till bruksklubben och köra lite agility med hundarna. Eftersom vi nu för tillfället bor i skåne och ska flytta till småland igen om en vecka så lever vi i ett hem fullt med kartonger... inte kul för någon av oss, speciellt inte för Aiko som har varit deppig nu när hemmet inte är sig likt :(

Så då bestämde vi oss för att följa med!

Elina har en whippet, Zunken, en hund som är en mästare på att roar sig själv och hatar att ligga på golvet medan matte ligger i soffan :P Liisa har en liten prinsessa som just heter det men kallas för Sessan. Hon är en blandras mellan en jack russel och munsterlander. Hon är som en mini border collie när hon kommer ut och ska leka med sina bollar och springer agility, men är väldigt lugn när hon är inomhus. Hon har även en bordercollie blandning som heter Diesel. Han beter sig som en äkta border collie :P Full fart hela tiden, en väldigt go hund. Liisa har gått agilitykurs med Sessan så hon kan allt i princip. Jag har gått en kurs än så länge. Aiko tycker att det är roligt, speciellt nu när vi har kastrerat honom. Han bryr sig mer om vad jag vill göra med honom mer än att gå omkring och nosa vad andra hundar har gjort, vilket är väldigt skönt :) Eftersom Zunken och Diesel precis har fyllt 1 år så har de inte börjat än med agilitykurser än men träna dem kan man alltid göra utan kurser.

Syrran Ia följde med oss till agilityn. Hon har haft en boxer för inte så länge sen och ska skaffa sig en borzoi inom kort, men jag återkommer mer om det.

Även om det var länge sedan vi gick kursen så har Aiko inte glömt bort vad man ska göra i de olika hindren. Han hängde med rikigt bra, och godis som belöning är ju inte helt fel ;) Jag var en stolt matte!

Han är inte den snabbaste i banan direkt, men jag är inte ute efter att han ska vara bäst och snabbast. Huvudsaken är att han har roligt, och det syntes på honom att han hade skitkul :D Skönt för honom att tänka på något annat än det stökiga hemmet.

Jag får nog ta en kurs till med honom i sinom tid. Nu till hösten blir väl svårt om jag har en stor mage i vägen :/ Men någon gång ska vi ta en kurs till :)

Tack för igår syrran med döttrar och fyrbenta! Vi hade jätte roligt :D

Kramar och skall på er alla!

Nu har jag börjat med bloggen och Elina hjälper till för jag är en jättenybörjare :P Skönt med lite hjälp. Mer riktigt info kommer...