Idag har vi hämtat vår efterlängtade vagn   

Den beställde vi i juli så det var ett tag sen men personalen där sa att det är bättre att beställa den i tid om man tycker om en särskild vagn för man vet aldrig när den kan ta slut. Så vi slog till eftersom vi blev helt nerkärad i den   Den är i läder, kolsvart och bara helt underbart läcker!

Så nu kan barnet komma när den vill, om ett par veckor alltså    för nu kan han/hon åka med stil...

Sov gott alla och ha det bra!

Igår så kände jag av en molande värk i mage och rygg som bara blev värre och värre mot kvällningen.

Det kom efter jag hade varit ute med Aiko på eftermiddan och höll på tills jag var tvungen att ringa ngn för att fråga hur länge en förvärk kan hålla på om det var det jag hade. Joakim ringde mor min som sa att det var bäst att ringa förlossningen och fråga. Jag kände inte riktigt för att ringa dit, för förra gången jag gjorde det så resulterade det till att jag fick stanna över natten och vara kvar där till kl 16 på eftermiddan dan efter. Under den långa tiden var det bara en väntan på en massa doktorer som skulle undersöka, jag hade ingen med mig i rummet som jag låg i som kunde hålla mig sällskap medan jag väntade. Dessutom kunde ingen komma in och besöka mig eftersom jag låg inne på förlossningen och där får bara blivande och nya fäder komma in. Inte nog med det så höll min mobil på att dö och jag fick aldrig med mig en laddare så jag kunde inte ringa så mkt för att spara på batteriet så mkt som möjligt. OCH Joakim jobbade så han kunde inte vara med mig!

Som sagt så var det ingen rolig upplevelse. När man åker in till förlossningen så gör man det enbart för att få åka hem med ett knyte och inget annat.

Men jag ringde och barnmorskan rådfrågade en doktor efter att ha frågat ut mig hur jag mådde och de konstaterade att det var bäst att jag åkte in eftersom det är svårt att säga vad det kunde vara via telefon. Så jag fick motsträvigt åka in, och den här gången förberedde Joakim sig och packade ihop en väska fullt med nödvändiga grejer att ha med sig ifall att vi skulle bli kvar över natten. Väl där så fick jag lägga mig ner och de kollade om jag hade sammandragningar eller värkar och kollade också pulsen på barnet, samt mitt blodtryck eftersom jag kände mig yr. Efter all ståhej så konstaterades det att allt var normalt. Barnet mådde förträffligt och mina värden var normala så det var bara att tacka för sig och åka hem, vilket jag absolut inte sa nej till!

Förmodligen var det en typ av en förvärk och kanske ett sätt för kroppen att säga att jag skulle ta det lugnt. Det har varit lite för mkt de senaste veckorna, så jag förstår varför kroppen säger ifrån. Så nu är det bara att vila så gått det går tills det verkligen är dags! För nästa gång vi åker in till förlossningen så SKA det vara när barnet ska komma, inget annat.

Det var lite roligt samtidigt för när jag fick träffa doktorn så gjorde han en ultraljudsundersökning för att kolla hur barnet låg. De kollade först nere vid bäckenet för de trodde sig känna att huvudet var där nere. Och mkt riktigt! Där var ett huvud...STORT huvud. Första ultraljudet så såg man hela kroppen på skärmen. Nu såg man bara ett stort huvud på skärmen. När doktorn flyttade på "dosan" så såg man bröstet och hjärtat. Så man ser inte hela kroppen längre utan man får bitvis se kroppen. Svårt att förklara, men man insåg iaf att barnet verkligen har vuxit. Vilket är skönt givetvis   

Nu så är allt som det ska förutom att jag är än mer trött så det blir inga utsvävningar nu innan barnet kommer. Jag har äntligen insett att jag måste ta det lugnt.

Nu så ska jag ta mig ngt att äta och gå och lägga mig för natten.

Sov gott alla!!