Nu var det rejält bra tag sen jag var här och uppdaterat vårt liv, men det har sina orsaker... inga tråkiga, utan mer "naturliga" när man är höggravid   

Jag har bara inte orkat helt enkelt att blogga, och nu har man varit ledig med mannen också så då har det blivit att man umgås mer än att sitta vid datorn. Men nu känner jag att det är dags att ta sig i kragen och skriva lite vad som hänt den senaste tiden.

I år (eller förra året och det här året) så har vi haft en RIKTIG vinter!!   

En sån vinter som man har längtat efter, med snö och kyla. Även om jag är en frusen människa av mig så kan jag inte låta bli och säga att jag älskar vinter MED snö. Hatar uppriktigt blasksnö som vi har haft de senaste åren. Men nu så har snön och kylan hållt i sig längre än förväntat, och den har inte försvunnit än.

Så familjen Hellsten har varit mycket nöjda! Aiko har verkligen hoppat glädjeskutt varje gång vi kommer ut när det har varit kallt och härligt    Och jag förstår honom, med den pälsen som han måste dras med. Han skulle bott uppe i norrland egentligen. Så nu har vi haft härliga promenader som vi har fotat lite utav med Aiko i huvudrollen:

Här är en av hans glädjesprång i snön   

Joakim rullade snöbollar som han kastade och Aiko hämtade gladeligen dem, men släppte dem ändå ganska så snabbt. Det isade nog i tänderna        

Så här har vi varit nöjda, både två och fyrbenta. Hoppas det kommer en sån vinter till så barnet får uppleva ett härligt vinterland!

Det har uppstått tråkigheter också under nyårsafton med min syrras hund Zizo. Ni kan gå in på hennes blogg: cimbazizo.bloggagratis.se och läsa vad som hände. Som tur var så slutade det lyckligt...! Men jag lider med både Zizo och syrran för vad de båda har upplevt   

Och det har inte hänt  något med barnfronten än som sagt. Barnet verkar ha det skönt därinne och kommer väl ut när han/hon känner för det. På torsdag den 7:e så passerar jag den beräknade ankomsten enligt ultraljudet. Men hos barnmorskan första gången sa de den 11:e så jag tror mer på det. Man blir inte lika besviken då om det inte skulle hända något på torsdag  Här är senaste magen, in i vecka 38 då, men det var ju för några veckor sen. Men jag har ju inte varit här på ett tag så ni får nöja er med några veckors gammal mage   

Ganska trött på magen och dess sparkar som man får på köpet... men jag tröstar mig med att vi snart får barnet i famnen och jag får vara mig själv igen   

Har även gjort barnrummet lite mysigare med matta och lite annat som gör att det ser mycket hemtrevligare ut. Dessutom finns det en byrå i rummet också som barnets kläder ligger i. Så allt är på plats!

BB väskan är också packad och klar så nu får det ske precis när som helst   

Under nyårsafton under alla smällar så hade jag värkar som kom regelbundet och trodde först att det skulle sättas igång. Men under natten sen så lugnade det ner sig tyvärr så det blev inget då heller. Men visst märker man att det närmar sig slutet nu och att något som är på gång så vi väntar med spänning   

Nu så är allt uppdaterat och det känns skönt att få skriva av sig lite. Hoppas ni andra har haft en skön helg! Här meddelas det så fort barnet skulle vilja komma ut   

Idag har vi hämtat vår efterlängtade vagn   

Den beställde vi i juli så det var ett tag sen men personalen där sa att det är bättre att beställa den i tid om man tycker om en särskild vagn för man vet aldrig när den kan ta slut. Så vi slog till eftersom vi blev helt nerkärad i den   Den är i läder, kolsvart och bara helt underbart läcker!

Så nu kan barnet komma när den vill, om ett par veckor alltså    för nu kan han/hon åka med stil...

Sov gott alla och ha det bra!

Igår så kände jag av en molande värk i mage och rygg som bara blev värre och värre mot kvällningen.

Det kom efter jag hade varit ute med Aiko på eftermiddan och höll på tills jag var tvungen att ringa ngn för att fråga hur länge en förvärk kan hålla på om det var det jag hade. Joakim ringde mor min som sa att det var bäst att ringa förlossningen och fråga. Jag kände inte riktigt för att ringa dit, för förra gången jag gjorde det så resulterade det till att jag fick stanna över natten och vara kvar där till kl 16 på eftermiddan dan efter. Under den långa tiden var det bara en väntan på en massa doktorer som skulle undersöka, jag hade ingen med mig i rummet som jag låg i som kunde hålla mig sällskap medan jag väntade. Dessutom kunde ingen komma in och besöka mig eftersom jag låg inne på förlossningen och där får bara blivande och nya fäder komma in. Inte nog med det så höll min mobil på att dö och jag fick aldrig med mig en laddare så jag kunde inte ringa så mkt för att spara på batteriet så mkt som möjligt. OCH Joakim jobbade så han kunde inte vara med mig!

Som sagt så var det ingen rolig upplevelse. När man åker in till förlossningen så gör man det enbart för att få åka hem med ett knyte och inget annat.

Men jag ringde och barnmorskan rådfrågade en doktor efter att ha frågat ut mig hur jag mådde och de konstaterade att det var bäst att jag åkte in eftersom det är svårt att säga vad det kunde vara via telefon. Så jag fick motsträvigt åka in, och den här gången förberedde Joakim sig och packade ihop en väska fullt med nödvändiga grejer att ha med sig ifall att vi skulle bli kvar över natten. Väl där så fick jag lägga mig ner och de kollade om jag hade sammandragningar eller värkar och kollade också pulsen på barnet, samt mitt blodtryck eftersom jag kände mig yr. Efter all ståhej så konstaterades det att allt var normalt. Barnet mådde förträffligt och mina värden var normala så det var bara att tacka för sig och åka hem, vilket jag absolut inte sa nej till!

Förmodligen var det en typ av en förvärk och kanske ett sätt för kroppen att säga att jag skulle ta det lugnt. Det har varit lite för mkt de senaste veckorna, så jag förstår varför kroppen säger ifrån. Så nu är det bara att vila så gått det går tills det verkligen är dags! För nästa gång vi åker in till förlossningen så SKA det vara när barnet ska komma, inget annat.

Det var lite roligt samtidigt för när jag fick träffa doktorn så gjorde han en ultraljudsundersökning för att kolla hur barnet låg. De kollade först nere vid bäckenet för de trodde sig känna att huvudet var där nere. Och mkt riktigt! Där var ett huvud...STORT huvud. Första ultraljudet så såg man hela kroppen på skärmen. Nu såg man bara ett stort huvud på skärmen. När doktorn flyttade på "dosan" så såg man bröstet och hjärtat. Så man ser inte hela kroppen längre utan man får bitvis se kroppen. Svårt att förklara, men man insåg iaf att barnet verkligen har vuxit. Vilket är skönt givetvis   

Nu så är allt som det ska förutom att jag är än mer trött så det blir inga utsvävningar nu innan barnet kommer. Jag har äntligen insett att jag måste ta det lugnt.

Nu så ska jag ta mig ngt att äta och gå och lägga mig för natten.

Sov gott alla!!

I söndags så fick vi hjälp av kära mor och far att flytta kontorsmöbler till vardagsrummet och göra en barnkammare där kontoret var. Det känns skönt att få saker och ting gjort innan barnet kommer. Och idag går vi in i vecka 35 så det kan hända precis vad som helst just nu

Nu så har jag tagit kort på rummet som jag tänkte dela med mig så ni får se hur rummet ser ut. Men det är som sagt NÄSTAN klart så det ser lite halvfärdigt ut, men man har ju lite tid kvar att fixa det sista

Här står skötbordet nära till hands i början av rummet. Fåtöljen fick stå bredvid så man kan sätta sig där efter ett byte och möjlighet att amma också. Eller bara mysa   

Den här vaggan ska inte stå där egentligen. Det är tänkt att det ska vara en byrå där när vi väl får tag på en sådan. Barnets kläder måste ju få en plats någonstans också. Vaggan ska in till vårt sovrum sen när barnet anländer. Får fixa en bild sen när byrån dyker upp.

Här ska barnet sova sen på nätterna när den blivit lite äldre. Men man kan ju lägga honom/henne där under tupplurerna på dagarna

Det är lite tomt på väggarna som ni ser men jag har ritat lite tavlor sen som ska upp när jag fått tag på ramar åt dem. 

Det var barnkammaren det. Nu ska det bara bli helt klart tills det lilla knytet kommer. Bara 42 dagar kvar  

Kramar!!             

Nu så har jag äntligen kommit till skott och laddat upp bilder på Aiko och Zunken ihop när systerdottern och hennes clown var här :P Det är 3 veckor sen nu så jag är lite seg

Men bättre sent än aldrig som man säger

En av dagarna tog vi lite bilder på de små busfröna.

Här är Aiko stolt att han hoppade till en sten från en annan där det var en damm emellan (om ni förstår vad jag menar :S)

Då hoppade snälla Elina till Aiko och gav en godisbit som först var för hård (typiskt min divahund haha!) Men sen insåg han att de var gott så han ville gärna ha mer av det där i påsen

Då upptäckte Zunken att matte satt där borta med Aiko och matade honom med godis...! Tråkiga Emy hade ju inget i fickorna så han ville mer än gärna hoppa över han också.........

........men trots mattes försök att locka honom att hoppa med godis och uppmuntran så var vattnet för läskigt...  Så de var bättre att stanna kvar och vänta på att matte skulle komma istället

En nöjd Zunken som väntar på sin belöning att han inte tog risken att hoppa över vattnet!

Nej Zunken är en landshund som gärna använder sina ben att springa på land, inga löjliga simtag haha! Zunken syns ganska så långt bort mot Aiko om ni undrar var han är

Rötter och pinnar är ngt som alla hundar bråkar sig till. Även om det finns tusentals pinnar runt omkring dem så måste man ha den som den andra tuggar på  

Men den som är envisast får ta den      

Ja det var lite bilder från när de var här. Det blev inte så mkt och tyvärr ingenting på Zunkens nya kompis Zizo, syrran Ia´s hund... Men ni får gå in på deras blogg och kolla in som finns i min länk.

Tack Elina och Zunken för några roliga dagar när ni var här! Hoppas vi ses snart igen, om de blir innan eller efter barnet kommer  Och tack Ia, Keijo och Matias för de dagar vi var tillsammans! Och Ia för spelningen i söndags. Det var roligt att spela ihop igen

Kramar till familjen Gölmark i skåne och er andra som läser!!

Min mage har inte mått så bra de senaste dagarna... kan det bero på vädret eller att jag är medveten om vad som komma skall?  Jag vet inte men jag hoppas att det går över snart.

Har börjat införskaffa barngrejer nu som är nödvändigt att ha när barnet anländer (tack vare föräldrar och svärföräldrar!)

Har nu en vagga första tiden (köptes tidigt men den är klar att börja användas), en spjälsäng, skötbord, badbalja, vagn mm. Ska äntligen börja göra om vårt kontor till barnkammare antingen denna helg eller nästa

Man vet ju aldrig när barnet kommer, eftersom det nästan bara är 6 veckor kvar. Så det kan vara skönt att få allt iordning så man slipper göra det senare när man bara vill ägna sig åt den lille/lilla

Ska ta kort på kontoret hur de ser ut nu och efter när vi är klara med barnkammaren så ni andra får se hur allt ser ut.

Det är vad som kommer att hända framöver och givetvis bilder på Zunken och Aiko fortfarande... har varit lat och inte laddat ner bilderna än i bloggen, men det kommer!

Kramar till er alla!

Det kom i morse en rolig överraskning på posten. Ett vadderat kuvert. De var inte kuvertet som var de roliga utan innehållet givetvis

När jag öppnade de så låg de ett smycke som jag länge har önskat mig sen jag blev gravid. En bola! En kula som plingar lätt när man rör den och halsbandet är långt så bolan är precis vid magen. Syftet är att barnet ska höra de där lätta plinget och känna igen de sen när han/hon har kommit ut och blir lugn av det.

Den här fina gåvan kom från mina kära systrar, Anna och IA! Tack så jätte mkt!! Jag blev SÅ glad över den, och den var bättre än vad jag hade tänkt mig. Älskar fötterna på bolan

Ett smycke som jag absolut ska ha på mig varje dag

Tack än en gång! Älskar er så mkt!

Imorgon den 8 november är det 1 år sen jag och min underbaraste man gifte oss

Så idag har vi bara varit hemma och myst ihop utan stress och krav. Passade på att ta lite kort på magen ordentligt både inne och utomhus. Så idag blir de inte så mkt prat, utan ni får bilder från dagen att titta på

En trogen följeslagare

Försökte locka med mig Aiko till min sida men han tyckte nog att strömmen var något starkare, hehe...

Här ska husse lära Aiko något...?

Mina snyggingar!!

Efter den lilla vistelsen med smutsigt vatten så var de duschning som gällde för Aikos del, och som uppföljning kom hårfönen fram vilket inte syns här. Men Aiko låg så sött så jag var tvungen att knäppa en bild

In i vecka 32

Hoppas jag hittar mer tid till bloggning framöver

Ha de bra alla!

Kramar!!